Nya tider, ny sida

Tack till er som läst och kommenterat det jag har skrivit här. Fortsättningsvis kommer jag INTE skriva mer här utan jag kommer flytta till www.linakuijl.blogspot.com där jag och Lina kommer skriva tillsammans! Fortsätt gärna att läsa och skicka kommentarer! Är alltid uppskattat att läsa er feedback och funderingar! Tack för den här tiden!
Wille

operation????

God morgon! Nu sitter jag på balkongen och dricker min morgon kaffe och tar en cigarett, och är riktigt nervös. Jag ska till stGörans sjukhus idag och träffa en ortoped för att prata om eventuell operation för mitt diskbråck. Det ska vara en väldigt rutinmässig operation, men det gör mig inte mindre rädd för det. Har ju hört alla skräck historier om ryggoperationer som gått snett. Har ingen större lust att sitta i rullstol resten av livet. Och andra sidan vore det onekligen väldigt trevligt att kunna lyfta upp sitt barn när det kommer till världen! Det vore inte heller fel att slippa ta alla tabletter som jag tar, och slippa ha så fruktansvärt jävla ont hela tiden!

Nu ska Jag fylla i en massa papper innan jag ska iväg. Uppdaterar så fort jag är klar. Håll tummarna för mig och önska mig lycka till!

hmm...

Tanken är att jag numera ska blogga på linas sida, men det har inte blivit av (inte för att jag skrivit mycket här heller), men jag vet verkligen inte vad jag ska skriva. Jag har inte alls samma koll som lina när det kommer till kost och träning, och dom som går in och läser på hennes sida är knappast intresserade av vad jag har gjort under dagen om det inte har med träning att göra. Har kanske tagit mig vatten över huvudet när jag sa att jag skulle skriva där. Får kanske börja med att berätta vem jag är. Hmm...

nya vägar till motivation!

Det här med att hitta inspiration är inte alltid det lättaste. Särskilt inte nu när uteserveringarna börjar sättas upp överallt, och till dessa dras människor som flugor till koskit! Jag startade min Blogg i syfte att tvinga mig själv till att skriva om med- och motgångar, och jag måste ändå säga att det har hjälpt mig. Inte fan vill man läsa "idag låg jag hemma i soffan och pillade navelludd och ätit chips"., eller? Att ha en Blogg att skriva i har fått mig att göra saker, så jag ska kunna skriva något läsvärt.
Lina, som har fått riktigt många följare på sin Blogg, fick nyligen idén av en av sina läsare att jag och lina skulle starta en Blogg tillsammans. Sagt och gjort, nu är även den tanken i rullning. Förhoppningen är att den ska starta så snart som möjligt. Vi tar gladeligen emot idéer om vad vi ska skriva om!

en morgon tanke

Imorse satt jag och tänkte på att jag måste komma igång med träningen igen. Sen vi kom hem från Costa Rica har jag gått upp 2 kilo. Inte så mycket med tanke på hur jag ätit från och med det jag var bortrest, men likväl 2 kilo "åt fel håll". Ligger idag på 89 kilo. Det är alltså 9 kilo bort från mitt tänkta 80. Det kan bortförklaras på en massa sätt: "jag har ju diskbråck, jag kan inte träna", "jag sympatiäter med lina", "får hon äta en bulle så får jag oxå". Listan kan göras lång på dåliga bortförklaringar. I slutändan är det inte lina eller någon annan jag lurar utan bara mig själv. Vill jag verkligen gå upp till mina tidigare 140 kilo igen? Svaret på det är naturligtvis nej! Med det sagt tog jag idag en promenad till råcksta nu på morgonen innan jobbet. Inte en jätte lång promenad, men eftersom det var ett tag sen är det lika bra att ta det i långsam takt. Är för övrigt ett bra tips nu när solen tittar fram. Gå upp en kvart tidigare och gå en station innan ni sätter er på buss eller t-bana.

ja just det, jag har en blogg!

Ojojoj, det var onekligen ett tag sen jag skrev något här. Har helt enkelt inte haft något att skriva om, och i ärlighetens namn har jag glömt bort att jag har en blogg, så länge sen var det! Men nu ska jag försöka skriva lite igen!

Det är mycket som hänt sen jag senast skrev. Senast jag skrev hade vi precis kommit hem från vår bröllopsresa som var helt otrolig! Älskar verkligen Costa Rica och deras inställning till livet, Pura Vida! Verkligen något som jag vill sträva efter även nu efter jag kommit hem. Att låta allt gå som det går och verkligen njuta av det som får livet värt att leva.

Samma dag som vi kom hem fick jag reda på det största som hänt mig: nämligen att jag ska bli pappa! Det var verkligen inte något som jag var beredd på men fy fan va roligt det känns! Att följa Linas utveckling och se hur magen växer. Det är inte lätt att greppa vad det är som händer inne i henne hela tiden, varje dag. Att inuti den människa jag älskar mest av allt växer ännu en liten männsika som jag i ärlighetensnamn redan älskar, och om sanningen ska fram kommer älska mer än någonting annat! Helt otrolig känsla!

Diskbråcket vill inte ge med sig så det har tyvärr inte blivit nån träning på allt för länge. Ska till läkaren nästa månad för att då disskutera om det rent av kan bli aktuellt med en operation. Att det ska gå så långt. Förra gången jag hade diskbråck gick det efter en tid över av sig själv, men inte den här gången. Är livrädd för eventuell operation, men det vore ju trevligt att kunna lyfta upp sitt barn när det kommer! Iochmed att det inte varit nån träning har motivationen försvunnit helt och hållet tills...Lina i sin blogg skrev ett inlägg om mig där jag fick otroliga kommentarer som fick mig att återigen börja känna att "fan, nu jävlar ska jag klara av den här sista biten! Ska komma ner till min målvikt på 80 kilo! Så fort ryggen är som den ska, då jävlar ska jag ta i med hårdhandskarna och sätta igång som aldrig förr!"
Om ni vill kolla på hennes inlägg och alla fina kommentarer jag fick klicka här

Nu får det räcka för idag, men jag ska försöka skriva så mycket jag kan! Om det inte handlar om träning och min viktnedgång, har jag ju numera massa annat spännande att skriva om =)

hema igen =(

Hallå alla! Nu är jag åter hemma i kalla Sverige. Hur ni har klarat av denna kylan kommer jag inte kunna förstå! Känslan av att vara tillbaka i Sverige på Arlanda iförd flip-flop och "thaibyxor" kan få även den starkaste människa att känna misstro till livet. Omställningen från 35 grader celcius till ca 4 var ingen större höjdare, men att se att det fortfarande låg snö på marken var bara för mycket! Fy fan säger jag bara!!!
Nu är det snart dags att bege sig till första dagen på jobbet och åter hamna i den vanliga vardagslunken, ingenting som jag ser fram emot vill jag lova, men jag antar att jag inte har ngt val.
Kommer ett längre inlägg inom en snar framtid med bilder och dylikt från resan, så håll gluggarna öppna!

Välkommen hem....eller vad säger man?

hmmm...

Har ju sagt att jag ska dkriva mer, men det har inte blivit av riktigt. Inte för att jag inte vill, utan för att jag inte har haft ngt vettigt att säga. Motivation att skriva är hög, men det känns som om det bara blir upprepning efter upprepning. Cyklingen går bättre, ryggen gör ont bla bla bla!
Vill verkligen tillbaka till gymmet ordentligt, känns som om jag kan "börja om på ny kula" både med mig själv och med bloggen. Den som väntar på nåt gott eller vad man ska säga.

Kan väl skriva att provet på dykteorin gick över förväntan med alla rätt! Det va inte så illa för att vara första provet sedan 2004!! Kanske ska börja plugga igen =P

Nu är det bara 4 dagar kvar tills planet mot Amsterdam, och vidare mot Costa Rica lyfter, har inte alls förstått det ännu, men det ska bli så otroligt jävla skit skönt! Längtar efter solen och att dyka igen! Vill vara där nu, men det är väl samma sak där som ovan...den som väntar på nåt gott...

Nu ska jag lägga över lite musik på Ipoden så jag har på resan!

Vad ska man tänka på när man ska börja träna?

Dags att börja träna? Vad ska man då tänka på innan man går till första bästa gym och tecknar upp sig för ett år innan man inser att man efter första gången aldrig kommer sätta sin fot där igen? Det kanske kommer som en chock, men man går inte ner i vikt bara för att man har ett gymkort. När jag var yngre fick jag för mig att jag skulle börja gymma. Egentligen visste jag att jag sällan skulle vara där, men ändå skaffade jag mig ett guldkort på ett av de större gymmen i Sverige. Och sen efter tre veckor var jag klar där. Jag kan inte ha varit där mer än fem-sex gånger, men jag var ändå tvungen att betala 600 kronor i månaden i ett år innan jag kunde säga upp det. Och jag gick inte ner många kilon under det året.

Vad ska man då tänka på när man bestämt sig för att träna?

1. Känn efter vad du kan tycka är roligt med träning. Man behöver inte lyfta vikter om man inte tror att man kommer göra det (det är dock det valet jag har gjort och kommer försöka skriva om så gott jag kan och vad som fungerar för mig). Om du hellre tränar pass ett par gånger i veckan gör det. Du kanske gillar att simma. Gör då det. Det är inte vad man tränar utan ATT man tränar som är det viktiga.


2. Gör upp en plan för när du ska träna och håll dig till din plan. Du får se att det är mycket enklare att hålla sig till sin träning om man har det uppskrivet i en kalender eller liknande än om man "bara" har det i huvudet.


3. Sätt upp ett realistiskt mål för din träning. Om du sätter upp orealistiska mål kommer du bara bli besviken på dina resultat vilket lätt kan göra att du slutar träna istället för att fortsätta din träning.


4. Ät rätt. Att äta rätt är särskilt viktigt när du försöker gå ner i vikt eller försöker bygga muskler. Bara för att du har tagit steget och börjat träna, betyder inte det att du kan trycka i dig ett halvt kilo godis och 1 1/2 liter cola.


5. För att knyta an till punkt 3, ställ dig på vågen och notera vikten. Köp ett måttband och ta dina mått (lår, midja, bröst och armar. Där det viktigaste måttet ur hälsosynpunkt är det kring midjan). Ta gärna bilder framifrån, bakifrån och från sidan. (Jag ångrar verkligen nu att jag inte tog sånna bilder när jag vägde som mest. Jag vet att det inte är det man är sugen på om man är på den lite större sidan, men när vikten och midjan minskas kommer du verkligen gilla att se tillbaka på dessa bilder och se förändringen).


6. Träna med en kompis. Det är mycket enklare om du har någon med liknande mål att träna med. Om du inte har någon kompis med liknande mål eller om ni har svårt att få ihop era tider att träna, överväg då att anställa en personlig tränare som kan vara ett bra moraliskt stöd och som hjälper dig få till övningarna på rätt sätt.

Nu är det bara att bestämma dig för vilken form av träning du tror passar dig bäst och köpa ett medlemskort där ditt val finns. Lycka Till!

Varför ska man träna?

Det finns många anledningar till att man ska träna. Vissa grejer är ganska självklara. Det kommer alltid finnas medicinska råd och tips på varför du ska träna. Men utan rätt motivation kommer du inte kunna ta det första riktiga steget. Titta på mig. Jag var överviktig (nej, jag ska inte ljuga, jag har alltid varit tjock) och har flera gånger från flera olika läkare, sjukgymnaster och andra experter fått höra följande "rekomendationer" på varför man ska träna. Visst, dom stämmer, men om du på något sätt är som mig så har du förmodligen hört allt detta förut, och det har ändå inte fått dig att ta det där steget.

• Stärker skelettet - Vi människor är skapta för att röra på oss. Motion gör inte bara att vi går ner i vikt eller bygger muskler utan det förhindrar också att våra skelett bryts ner. Det är självklart inte bara träning som bygger upp skelettet, utan även en sund kost påverkar vår skelettuppbyggnad.


• Bättre sömn - Vid träning ökar andelen serotonin i hjärnan. Detta ämne har en rogivande effekt på oss och gör att vi sover bättre om nätterna


• Effektivt mot sjukdomar - Med hjälp av motion och träning kan man minska risken för hjärt- och kärlsjukdomar, diabetes, högt blodtryck, övervikt och flera typer av cancer. Bland det viktigaste som träningen hjälper oss med är att hålla blodsockret på en bra nivå. Huvudvärk, styva axlar och ryggar är också exempel på vad träning kan hjälpa oss förhindra och påverka.


• Du blir på bättre humör - Det säger sig självt, att om du trivs bättre med dig själv blir du en gladare och mer social människa


• Öka förbränningen - När du tränar regelbundet ökar din förbränning, både innan och efter din träning. För största effekt måste man även tänka på vad man äter och har sunda kostvanor.


• Du orkar mer - När du tränar ökar du blodgenomförseln i kroppen, detta medför att du transporterar mer syre till blandannat hjärta och hjärna vilket gör att du har mer ork vid slutet av dagen. Det ökade syret gör även att du vaknar mer utvilad.
  

Det har alltid fattats något. Någon som hjälper en igenom dom första stapplande stegen. Människor är inte som kossor som får lära sig att ta sina första steg genom trial and error metoden, utan vi har alltid någon vid vår sida när vi provar på något nytt. Träningen är inget undatag. Åtminstone inte för mig. Jag har haft otrolig tur och haft min underbara fru vid min sida hela tiden. Utan henne hade jag aldrig rört mitt 140-kilos arsle till gymmet. Nu är jag nere på 87 kilo (minskning på 57 kilo på ett och ett halvt år!) och fortsätter kämpa. Mina mål förändras ständigt, det är det bästa med träning, det finns alltid nya mål att nå!

Motivationen tryter

Hur ska man göra när motivationen för att ta sig till gymmet och köra ett tufft pass? Det är självklar väldigt individuellt och det som passar för den ena passar inte alls en annan.

Jag har själv kännt den senare tiden att jag inte har någon som helt inspiration eller motivation att ta mig upp till gymmet. Det började redan i december när träningen var tvungen att stå i andra rummet eftersom det var alldeles för mycket och alldeles för långa dagar på jobbet. Jag kände ändå att jag skulle komma tillbaka och vara på topp, men då började min rygg på allvar göra riktigt ont, och slutade inte under dagen som den tidigare hade gjort. Men icke.
Nu den senaste veckan har jag dock börjat känna hur motivationen så sakteliga kommer tillbaka. Kanske är det för att jag är less på att bara kunna sitta på motionscykeln "när jag ändå är på gymmet" eller så är det för att jag faktiskt vill komma igång ordentligt igen. Jag är inte långt från mitt satta mål (80 kg, ställde mig på vågen härom dagen och var iaf nere på 87) och känner att om jag ändå kan komma ner dit så kan jag istället fortsätta träningen och försöka bygga muskler istället. Eller det som kanske lockar mest är att slippa min diet (även om jag inte alls varit lika strikt som jag var första gången).
Som jag skrev härom dagen så kände jag när jag var nere på "det riktiga" gymmet med Lina att jag verkligen vill tillbaka. Och det måste onekligen vara det första steget i rätt riktning. Eller? Man måste ju börja med viljan att förändra och köra på tills musklerna skriker av smärta!

Som sagt, nu börjar motivationen komma och det enda jag behöver nu är en fungerande rygg! Hoppas bara motivationen finns kvar när ryggen är färdig läkt.

Nu har det varit väldigt lite skrivet om träning här som från början var meningen, men nu har jag åkt på ännu ett diskbråck, så det är inte så mycket tal om tunga lyft och riktigt hård träning som jag egentligen vill. Kan ju inte heller påstå att min motivation har varit på topp under den här tiden heller. Men den börjar så sakteliga hitta tillbaka till mig och det känns grymt skönt.

Om ni känner att motivationen tryter. Klicka HÄR

Jag var uppe på gymmet igår tillsammans med Lina. Jag satte mig på motionscykeln och började trampa som en galning samtidigt som det var ngn konstig film på TVn framför mig, medan Lina gick en våning ner. Efter ca en halvtimme kom Lina upp igen och bad mig filma lite på hennes benpass. Sagt och gjort, jag tog mig med nöd och näppe ner till "det riktiga" gymmet (gör jävligt ont i ryggen efter att ha suttit på motionscykeln ett tag. Inte när jag cyklar, men efter.)

När jag väl kom ner för trappan insåg jag hur mycket jag har saknat gymmet. Den värdelösa "euro-dance" technon som spelas, grymtningar och frustningar till höger och vänster av folk som tar i för kung och fosterland. Fan, det är här nere jag ska vara. Inte bredvid fnittriga fjortis tjejer på motionscyklarna. Nu måste min rygg fan bli bra, så jag kan komma tillbaka dit, och själv vara en av dom som frustrar och grymtar under vikterna. När jag väl kommer tillbaka kommer jag komma tillbaka med besked!

Jag skrev i torsdags att det skulle komma ytterligare en uppdatering under dagen, men så var tydligen inte fallet. Det blev lite sent med dykning och firanden.
Firande undrar ni? Vad firade du då? Jo, det är ÄNTLIGEN över, tre års jävla lidande med grannar är till slut över.
Efter två uppskjutna hovrättsdatum och ytterligare en veckas uppskjutning för att beslutet skulle komma har vi nu en dom som inte längre går att överklaga i någon instans. Resultatet? Vi VANN!! Så otroligt underbart! Det enda hovrätten ändrade var att dom nu tillät ett så kallat uppskov, vilket innebär att dom nu har tre månader (tredje maj senast) på sig att flytta istället för de två veckor Svenska Bostäder ville ge dom. Men under omständigheterna känns det som ett litet pris att betala. Det är äntligen över! Inom tre månader är tre ÅRS lidande slut!


Vad hände i övrigt i torsdags mer då?
Jo, dels var jag hos läkaren med min rygg och blev halvtidssjukskriven februari ut för att förhoppningsvis bli bättre lagom till resan. Sen fick jag även ett intyg skrivet på alla tabletter jag förmodligen måste ha med mig och påfyllnad av ovannämnda tabletter, så nu har jag så jag klarar mig ett bra tag frammåt =)


Senare på kvällen var det dags för pooldyk 2 och 3 på Bosön. Eftersom jag tidigare under dagen fått det glädjande beslutet om att vi vunnit i hovrätten var pooldyken inga som helst problem. Trots att jag inte var inställd på att vi skulle göra både pooldyk 2 OCH 3, men det löste sig bra iallafall! Det enda jag hade lite problem med var att andas utan mask på, men vafan, lite träning så går det mesta=)

Nu ska jag snart åka till jobbet. Trevlig helg!

idag avgörs vår framtid!

Idag klockan 11 kommer beslutet från hovrätten. Har riktigt ont i magen av nervositet! Allt som jag och lina har kämpat för under så lång tid, tre år för att vara exakt, kommer idag på ett eller annat sätt få ett slut idag! Inte undra på att jag är nervös.

Pratade även med läkaren igår, som efter min magnetröntgen förra veckan kunde konstatera att det faktiskt var diskbråck jag hade. Känns sådär lagom sexigt! Hoppas bara att det blir bra tills vi åker.

Kommer ett längre inlägg senare med beslut och annat! Önska oss lycka till!

Inget egentligt inlägg

Jag har egentligen ingenting att skriva idag, så jag tänkte att bloggen kan bli ett sorts medium för att göra en överaskning...Varje mynt har ju två sidor så att sägaa och kan fta användas till mer än en grej.

Lina - Om/när du läser det här kommer du få reda på att jag idag köpt din alla hjärtans dag present. Jag vet att det inte är alla hjärtans dag fören på söndag, men du har ju så lite tid över.

När ska du hinna.....? Får se om du kan lösa gåtan i tid. Make your choice, live or die =)


så, det kommer ett vettigare inlägg för er andra en annan dag (kanske rent av imorgon)

Man kan ju tycka att det borde komma inlägg efter inlägg på helgen, eller när man nu är ledig, men icke! Ett ska jag väl hinna med innan veckan är slut iallafall.

Magnetröntgen undersökningen gick bra trots min oro, det gick snabbare och enklare än jag mindes.

Innan jobbet sprang jag förbi en affär och köpte nya badbyxor för att ha på första dykningen.


Dykningen i torsdags gick verkligen skit bra (jag tror att det var mina nya badbyxor som gjorde all skillnad. Dom e fett tuffa!) Trodde aldrig att det skulle vara sådan skillnad. Jag hade, till skillnad från förra gången på prova-på-dyket, inga som helst problem med andningen under vattnet. Jag hade ställt in mig på att det skulle vara lika jobbigt den här gången, kanske att det skulle släppa lite tidigare än förra gången. Men det kändes helt rätt på en gång! Så jävla skönt! Och jag hade inga som helst problem att utföra övningarna (ta ut regulatorn och tömma den, tömma masken på vatten, finna tappad mask och andas från parkamrats andrasteg). Det gick gallant, och jag va riktigt stolt över mig själv!
Det enda problemet jag egentligen hade var att kontrollera flytkraften. Jag har aldrig haft våtdräkt på mig tidigare och jävlar i min lilla låda va den gör att man flyter. Trots att västen var helt tömd kom jag inte ner på botten. Men med mer vikter kom jag till slut ner och låg där nere på botten och filosoferade och övade på att ta ut regulatorn
Det jag ska tänka på till nästa gång är att komma ihåg att tryckutjämna mer regelbundet

Torsdagen är kommen

Idag är det dagen jag väntat på med spänning av flera anledningar. Visserligen sket sig som sagt den största av dessa grejer i och med att hovrättsbeslutet blev uppskjutet en vecka. Men det finns ju annat att se fram emot.

Dels var det tredje gången gillt på magnetröntgen. Klaustrofobi till trots gick det faktiskt förvånansvärt bra. Med Rockklassiker på högsta volym och slutna ögon försvann tiden. Plötsligt var det bara klart, och det var jävligt skönt måste jag säga. Det är en väldigt speciell känsla att ligga där under magnetkameran, man känner hur magen och benen "guppar" omkring inombords, och man känner verkligen hur vågorna går igenom kroppen. Ganska läckert egentligen. Trots att det var tredje gången var jag ganska närvös för hur det skulle gå. Får ge mig själv en klapp på axeln nu. Om 3-4 arbetsdagar kommer resultatet till läkaren, så vi får se vad hon har att säga...

Nu står jag på jobbet och ögnar igenom dykboken för femtielfte gången (vad gör man inte för att vara väl förbered?). Jag känner hur spänningen (och även nervositeten) ökar hela tiden. Jag ser verkligen fram emot det här. Ska bli så jävla kul! Hoppas att jag klarar det den här gången. Men det tror jag att jag gör, jag har en helt annan inställning nu än vad jag hade senast jag provade på att dyka när jag var i Thailand. Önska mig lycka till för ikväll smäller det!

Frustrationen är på topp!

Va säger ni nu då? två inlägg på en och samma dag, det var ett tag sen jag var så produktiv!
Känner bara att jag måste skriva av mig! Jag blir så jävla irreterad och frustrerad på det här med våra grannar! Ska det aldrig få något slut? Det känns som om det här har blivit någon form av evighetsprojekt utan slut! Nej, jag har inte fått ngt beslut än, snarare tvärtom. Fick av Svenska Bostäders advokat reda på att hovrättens beslut kommer dröja ytterligare en vecka. Vad fan kan det betyda? känns inte som om det är något bra. Kan det vara så att dom tvekar på sitt beslut? Kan det bli så att dom får stanna i alla fall? Hur hårda är dom på att vara överens? Jag har ingen aning, jag har aldrig varit i hovrätten förut. Någon som vet vad det kan bero på att beslutet dröjer en extra vecka?

Ser fram emot den här veckan!

Det här är veckan som allt avgörs. Kommer vi slippa våra idioter till grannar? Kommer jag ha åkt på ett nytt diskbråck? Kommer jag att klara av dykningen?
Och det som är det "roligaste" av allt (om man nu kan kalla det roligt) är att alla dessa saker kommer att ske på samma dag.
Det kommer onekligen bli en oerhört spännande torsdag som kommer!!
Har själv insett att det inte blivit så mycket skrivet om träning som egentligen var ursprungstanken med den här bloggen, men p.g.a min rygg har det inte blivit så mycket träning för min del nu. Vet inte riktigt hur det kommer bli med mitt mål att vara nere på 80 lagom till Costa Rica, men jag ska göra mitt bästa. Ska ta mig upp till gymmet idag och köra en timme (om ryggen pallar det) på träningscykel. Det blir iallafall något. Tunga lyft är det inte tal om, men man kan ju alltid köra kondition...Visserligen det som bränner mest fett, så det kanske inte är så dumt iallafall. Får skriva sen hur det gick.

Ännu en shoppingdag

Idag var en sån där dag som innebar att jag började jobba 16.00. Jobbigt kan tyckas, men jag hann faktiskt med ett par saker som jag behövde göra.
Dels så var jag hos en av mina sjukgymnaster klockan 10, sen efter det bar det av raka spåret till dykhuset för att höra om mejlet med all information angående dykkursen hade försvunnit i cyberrymden eftersom det ännu inte kommit. Tura var väl det eftersom det var sista betalningsdag igår. Men snälla som dom är så var det inga problem iallafall. Fick även samtidigt på att man måste ha med sig egen snorkel & mask + egna fenor, så det var bara att inhandla, men snyggt blev det =)

Så här tjusig kan man vara efter sina inköp...slå den du...

Jag har ju sagt att jag är nervös och lider av klaustrofobi, och här ser man verkligen hur skräcken lyser i mina ögon. Ska jag lyckas?

Klart som fan jag klarar det, inga konstigheter

Nu kan ni inte längre klaga på att det är dåligt med bilder...=)

Dykningen ska sätta igång nästa torsdag (4 februari), det råkar även vara samma dag som hovrättsbeslutet och (som jag fick reda på ida) samma dag som jag ska in i magnet kameran för tredje gånge...tredje gången gillt, vem vet, jag kanske är utom "repartion" den här gången.

Dagar som denna....

...Känns det jäääävligt skönt att tänka på att det "bara" är en dryg månad kvar tills man kommer till Costa Ricas sol, värme och stränder!
Idag var min första arbetsdag som halvtidssjukskriven, fan vilken irriterande dag det har varit. Hade hoppats på att jag skulle komma in och jobba över luncherna för att få dom att flyta på som dom ska, men tji fick jag. Fick rreda på att halvtidssjukskrivning innebär att arbetsgivaren får sätta mig i arbete när det bäst passar butiken, under förutsättning att jag bara jobbar halva den tiden jag står uppskriven på. Så istället för att jobba över luncherna som jag var inställd på så har jag jobbat mellan 14 och 20...fruktansvärt störigt med tanke på att jag är sjukskriven för att bli bra och ska ta det lungt, men att jobba "kvällspass" är lika påfrestande som att jobba en vanlig dag eftersom jag i vilket fall som helst vaknar vid 8-tiden av att jag har ont i ryggen, så då blir det så att jag bara går omkring hemma utan något att göra innan jag åker till jobbet.
Idag var det särskilt störande med tanke på det här jävla skit vädret! Men men, det är väl bara att bita i det sura äpplet och se hur schemat kommer läggas. Skönt är iallafall att jag har en jävligt snäll chef som gör allt som står i hennes makt för att det ska bli så bra som möjligt.

Hmm, märkte att det blev ett ganska bittert inlägg, det var inte meningen. Ska försöka bli positiv igen =). Får tänka lite extra på solen och den stundande dykkursen som börjar nästa vecka. Fan va kul det ska bli!

diskbråck all over again?

Skojsigt det låter eller hur? Min rygg måste fan vara ngt av det klenaste som skapats. jag är 24 (25 i maj) och jag har haft en skruv inopererad i höften, haft diskbråck och gjort tre undersökningar med magnetkamera (tack till er som betalar skatt =)). Hur jävla illa är inte det? Nä jag e inte bitter!

Var hos läkaren idag igen eftersom ryggen vägrar bli bättre, så nu har jag fått ännu fler tabletter och blivit sjukskriven på 50 %. Varför är det så att när man är tvungen att vara ledig så är det inte alls lika kul eller skönt som man föreställer sig när man är på jobbet och längtar efter att vara "lite sjuk" så man slipper jobbet?
Läkaren skrev hursom en remiss till Sabbatsberg för magnetröntgen. Ja, det är den som kommer bli nummer tre. Det brukar ju inte direkt gå fort att få tid till sånna grejer, så jag hoppas att jag kommer hinna göra det innan vi åker...eller förvisso, jag vill att min rygg ska vara bra över huvudtaget innan vi åker. Inte så jävla lattjo att sitta på ett plan i flera timmar med ont i ryggen. Hur som helst så får vi se om det "bara" är ryggskott eller om det faktiskt kan vara så att jag för andra gången åkt på diskbråck!
Jag glömde tillägga att jag lider av klaustrofobi....KUL!!


Nä, nu ska jag gå och ta en rolig tablett och försvinna in i min fantasi värld ett tag!

händelserik vecka

Den här veckan har verkligen varit fullproppad med stora händelser. Inte på träningsfronten kanske, men ändå. Träningen har dessvärre fått stiga åt sidan lite eftersom min rygg inte klarar av någonting. Saknar verkligen gymmet nu! Tycker min rygg kan bli bra nu så jag kan fortsätta träna och komma ner på mina 80 kilo!
Hursomhelst, veckan har som sagt varit minst sagt spännande. I torsdags var det ÄNTLIGEN dags för hovrätten, efter två inställda datum var det nu dags att återigen sitta ansikte mot ansikte med våra grannar ´(som vi i största möjliga mån undvikit). Blev 9 timmar inne i en instängd kvalmig rättssal, men jag vet fortfarande inte hur det kändes när det var över. Jag hoppas verkligen på att det ska gå vägen. Våra grannar hade fler vittnen än dom hade i senaste mötet i hyresnämden, men det kändes inte alls som om dom var objektiva, och det kändes ganska uppgjort allting dom sa. Detta var särskilt tydligt när en annan av våra grannar (en dam på närmare 90 år) skulle vittna. Hon hade inga problem med deras advokats frågor, men så fort vår advokat ställde frågor förstod hon ingenting och hörde väldigt dålig. Uppgjort?
Den 4 februari får vi hovrättens beslut, och jag kan knappt bärga mig. Vill ha ett svar nu!!

Har även varit i kontakt med dom 2 första hotellen vi ska bo på när vi kommer bort till Costa Rica. Dels ett som heter vida tropical och ligger i Alajuela (10 minuter från huvudstaden San José), samt det hotell som jag verkligen sett fram emot sen vi började planera resan, nämligen Arenal observatory lodge som ligger precis vid en enorm vulkan, och jag har alltid velat se en riktig vulkan! Till på köpet ska vi andra natten där sova i ett rum med panorama fönster ut mot vulkanen! Fatta den! kommer inte kunna sova den andra natten, kommer bara sitta och förundras över vulkanen!!
Sen vart vi fortsätter efter det, det är inte helt planerat än, vi har som sagt dom tre första dagarna planerade, sen resten tar vi som det kommer!

Sen har jag även bokat in mig på en dykkurs som ska börja 4 februari (samma dag som hovrättsbeslutet kommer [hoppas verkligen beslutet blir till vår fördel, annars kommer jag inte kunna tänka på annat])! Ska bli riktigt jävla roligt att komma igång med dykningen på riktigt! Ser fram emot det. Det är inte lång tid kvar till vi kommer bort till värmen och solen, och jag har en känsla av att jag kommer trivas som fisken i vatten (no pun intended)!

Ny helg

Så, ännu en vecka börjar lida mot sitt slut. Desto fler dagar som går, desto närmare kommer resan till Costa Rica! Fy fan va jag längtar dit! Bort från Sveriges piss väder och bort till solen, värmen och vattnet!
På tal om vatten, i torsdags var jag, Lina och bröllpsfotografen Anna på Bosön för att göra ett "prova-på-dyk". Jag var nervös som fan, efter mitt tidigare misslyckande i Thailand. Men peppningen va det inget fel på, hade sett fram emot det länge, och jag hade gett mig fan på att det skulle gå bättre.
När jag kom ner i vattnet (som Verkligen inte var 27 grader som instruktören sa)fick jag på mig simfötterna och kände direkt hur blodflödet stannade av. "jaha ja, om jag inte dör av att jag drunknar så kommer jag iaf va tvungen att amputera fötterna på grund av blodbrist". Men vafan, det va bara att köra på. När det äntligen var dags att ta steget under ytan åkte regulatorn in i munnen och jag skulle ta mina första andetag under ytan (för den här gången). Paniken kom direkt! Var det inte meningen att jag skulle klara det den här gången heller? Jo! Efter lite motiverande ord från instruktören åkte huvudet under igen, och den här gången gick det fan så mycket bättre! Jag klarade att vara under ytan och göra övningarna (ta ut regulatorn, slänga ut regulatorn och hitta den igen samt tömma masken). Måste säga att jag vart jävligt stolt över mig själv och Blodad tand fick jag definitivt! Nu är det dags att ta kontakt med dom igen och boka in tider för att dyka igen och vara ett steg närmare ett certifiktat!


Det här ska vara jag om någon månad....fan va jag längtar!

Nya utmaningar

Idag smäller det! Idag (eller ja, ikväll för den petiga) är det dags att leva efter mitt intatuerade nya motto i livet: "every man dies, not every man lives". Ska ta det första steget mot dykcertifikat. Ikväll ska jag, Lina och vår bröllopsfotograf åka till Bosön för att göra ett provapå dyk! Ser verkligen fram emot det!
Jag har prövat dykning förut i Thailand. Men då gick allt så jävla fort och min bror (som då hade dykt ca. 10 år) åkte på dykarsjukan. Så man kan ju inte direkt påstå att förhållandena var ultimata. För att göra en lång historia kort så kan jag säga att det sket sig! Men nu är det dags för nya tag och nu jävlar ska jag klara det! Ska göra en såkallad "referral" som innebär att man gör teorin och pooldyken i Sverige och sen gör utomhusdyken i ngt annat land...exempelvis Costa Rica!

Hur som helst! Kul som fan ska det bli! Känner mig riktigt peppad! Önska mig lycka till och hoppas att jag inte drunknar (Hur jävla snopet vore inte det?)

dags att skriva?

Ja, man kan ju tycka det att det är dags att införliva "nyårslöftet", men jag har verkligen inte haft ngt intressant att skriva (inte för att jag kanske har det nu heller, men men).
Ska ju som sagt försöka gå ner dom sista kilona till den tredje mars nu i år. Vette fan hur det kommer gå, har totalt fuckat upp min rygg, så jag kan knappt stå, ligga eller gå. Det gör det jävligt svårt att lyfta vikter, gå på löpband eller cykla motionscykel.
Var hos läkaren igår, och enligt henne ska jag åkt på ryggskott med nervpåverkan. Man hör ju verkligen hur jävla skojsigt det är. Men jag har fått roliga tabletter iallafall, och det är desto skojigare. När jag skulle hämta ut dom va apotekaren ganska rolig:

Apotekare - Jag glömde säga att du inte får blanda dom här med alkohol, man kan bli snurrig då.
Jag - Men det är ju bara trevligt.
Apotekare - Jo, det förståss. Problemet är bara att man kan bli väldigt aggresiv om man blandar dom med alkohol, och du är en ganska stor kille, så jag tror inte att det är ngn bra idé att du går ut och härjar.

Så nu blir det ingen alkohol på ett tag heller, vilket kanske bara är bra, eftersom det är jävulskt mycket kalorier i öl, så alla sätt att undvika kalorier är bra sätt....eller?
Som sagt, att gå ner 13 kilo på två månader när man inte kan träna kommer bli ganska svårt (men fan inte omöjligt!). Ska iallafall se till att jag kommer i närheten!
Nä, nu är det dags att ta roliga tabletter och hamna i dimman!

Världens bästa!

Jag måste nog ha den absolut bästa flickan i världen! Hon kan verkligen det där med att vara peppande (och jag e ganska duktig på att tjata om saker jag vill ha). Hur som helst lyste hon verkligen verkligen upp min dag idag på jobbet när hon efter sin lunch kom till mig med en present. Ngt jag verkligen velat ha sedan första gången jag såg reklamen på TV...Nya Mario till WII! Fy fan va skoj, nostalgitripp på hög nivå! Kan knappt bärga mig på att komma hem och spela! Jag fick det under förutsättning att jag håller mig till min diet, och sköter gymmandet. Det är vad jag kallar morot! =)
Älskar dej min skatt! Och återigen tack!!!

Är verkligen rökning dåligt för hälsan?

Det snabba (och kanske självklara) svaret är JA, men jag vet inte om jag helt och hållet håller med!
Det är få som kan argumentera mot att rökning INTE förstör lungorna och konditionen, men det var inte heller det jag tänkte på.
Jag var ute och tog en rökpaus under julrushen på jobbet när en tjej (som även hon rökte) kom fram och frågade om inte jag jobbade i Akademibokhandeln. Jo, det gör jag svarade jag, varpå hon sa: "vad har du tagit vägen? jag har jobbat här till och från i ett par år, och jag kände knappt igen dig! Det är ju bara halva du kvar". Självklart blev jag skit glad när jag hörde det, och jag måste säga att motivationen av att höra sånt av folk man aldrig träffat eller pratat med verkligen hamnar på topp!! visst, motivationen skjuter i höjden varje gång jag får höra det, oavsett vem det är, men det var ngt spec när tillochmed folk man aldrig sett kommer fram och säger sånt! Så på så sätt kanske inte rökningen är så jävla farlig. Utan rökning hade jag aldrig stått där ute och förmodligen inte fått höra det av henne!
Jag känner med andra ord att mitt nyårslöfte att börja skriva mer här och fortsätta min träning känns jävligt mycket mer aktuell än att sluta röka!

Nyårslöfte

Hallå! förstår att ni saknat mig ;-), nu ska jag iallafall vara tillbaka på heltid (deltid åtminstone) Det är mitt nyårslöfte. Att inte igen vänta över en månad med att skriva nästa inlägg.
Nu är det nytt år och nya tag ska tas! 2010 kommer bli året jag kommer till min målvikt!!
Det är bara 2 månader kvar tills Lina och jag ska iväg på bröllopsresa, och då vill jag vara närmare min målvikt på 80 kilo, om inte hela vägen där. I dagsläget ligger jag på 92 kilo, så det blir tufft med 12 kilo på 2 månader, men jag ska göra mitt allra bästa! Jag har ju klarat 7 kilo på en månad tidigare, så varför ska jag inte klara av det en gång till? Jag har världens bästa inspiration och peppning, nämligen världens absolut mest fantastiska fru! Jag vet att med henne vid min sida klarar jag allt!

Nu jävlar är det bara slutspurten kvar! Gott Nytt År alla!